Melankoliken greppar efter fäste och vägrar släppa efter trots åtskilliga försök av den drabbade att lösgöra sig.
Den odefinierbara, olustiga känslan som sprider sig.
Ifrågasättandet av allt varande rullar på repeat i samma tonart.
Det berömda ljuset i tunneln känns plötsligt så långt borta.
Suckarna riskerar att ta överhanden och livsglädjen förlamas till apati.