Vi går hand i hand längs med gågatan. Brisen som drar längs ryggen får mig att rysa till. En lock har fallit ner ur din håruppsättning och förråder vår perfekta fasad. Skuggorna från husen börjar bli hotfullt långa. Du stannar till framför vår restaurang. Panik, här kan vi inte stanna. Med ett ryck får jag dig ur den begynnande hysterin. Jag får syn på guldsmedens fönster och dras oemotståndligt dit med dig i släptåg. Vi delar allt, samtidigt som vi inte delar någonting. En outtalad fråga på mina läppar, en önskan i mitt hjärta, ett begär som vilt blossar, endast för att stanna i den mentala världen. Kunde inte allting vara lika lätt som förr? Jag tittar in i dina ögon och ser dig simma där på näthinnans botten. Jag närmar mig dig och börjar viska till ditt instängda jag. Känner hur din puls slår, drar in din doft. Våra kroppar formas efter varandra och jag följer lekfullt svettdropparna från din nacke nedåt. En ofrivillig suck undslipper mig. Ett jämrande kvidande som för mig tillbaka till verkligheten. Jag har tappat bort dig i ögonens dunkel. Vart tog du vägen min käresta?