Adjö? Nej nej nej inte ännu

men jag har varit där och 

tittat ibland. Det är bara ett

lungt och vilsamt mörker som

väntar och det är helt okej med

Susanne och mig.

Ett förbluffande tillstånd:

"ingen rörde min kropp idag"

Inte så alls - alltid

någon som håller om.

Lugnar - stillar - man

fylls av kärlek - står i blom

i evighet. Man skrattar 

och leker som barn - med ögon

som ler..som stjärnor och solsken!