efter alla dessa år så förvånas jag ännu av dig. 

dina blå ögon med iskristaller i - hur du ser på mig.

omsorg - kärlek - lite rädsla - lite lurighet o ömhet.

det är uttjatat i 10000 dikter - men visst är vi en enhet.

( ursäkta mig ett ögonblick - klockan är 13:23

skall prata mig själv in i duschen.)

Tillbaka! 

temprament har du mitt allt - liksom jag.

och skulle du missa mig så är det ett bakslag.

att kasta något på dig skulle jag dock aldrig göra.

tyvärr är jag istället skicklig att med ord förgöra.

ingen käck egenskap - dessa verbala knivhugg som kommer.

kärleken prövas hårt - och vi får hoppas att den inte en dag omkommer.

vi är båda "kick"-människor vilket är en mkt tragisk egenskap.

det finns ingen som bromsar i ett sådant äktenskap.

alltså överdrivs allting till nästan vansinnets gräns - ständigt.

men jag har blivit visare än dig käraste/raraste - älskling.

liksom skaffat mig ABS - bromsar - en äktenskapsförsäkring.

de finns de som tycker att de som bestiger Mount Everest är galna.

det skulle både du och jag gärna gjort och inte skulle kärleken svalna.

i ett avseende är vi väldigt olika du vill ha vackert omkring dig.

själv vandrar jag gärna runt i dekadens - något som bara finns i mig.

( Nej nu orkar jag fan inte rimma längre)

är jag en snäll och god människa? jag trodde det. en stackars flicka

blott 16 år blev förtjust i mig. hon frågade runt och fick höra att jag

slängde flickvänner till höger och vänster. jag var 18 och förstod inte

alls detta när hon berättade detta för mig. för hon fångade skickligt

in mig ändå. vi män tror att det är vi är som fångar in kvinnan. 

herrejösses så fel :o) - emotionellt är vi så underlägsna dessa underbara väsen.

jag fullkomligt avgudar kvinnor. dessa vackra blommor som de är.

så jag avslutar detta svammel med att rösta på det parti som bara skulle

tillåta kvinnor i riksdagen!

hej så länge och kram till Er alla!