Den ont anade blicken borrade in i hennes ursjäl. Hans intensiva närvaro gröpte ur hennes urvattnade självkänsla. Hon stirrade tillbaka i ett desperat försök att rädda sin självaktning men det misslyckades. Hon kände sig besegrad. Hon tog några steg tillbaka och släppte sakta hans blick. Hon gick stapplade därifrån med en klump i sin mage som skulle förbli. Hon gick en bit innan hon darrande segnade ner på den blöta asfalten. Det tunga regnet föll på henne, ett svagt ljus lös på henne i nattmörkret. Hon grät tomma tårar den natten, natten då hon förlorade sig själv.