Morgonens dagg i rosa soluppgång tvättar morgonen ny.
Sakta vaknar min värld.
Dunstar gårdagens sorg med lättat hjärta.

Vilsen i livet, så många frågor.
Längtan och saknad är mina gåvor.
Att förvalta och minnas eller glömma, att spara för framtid eller tömma?

Mina ögon är klara, du sa att de är underbara.
Men ensam på kvällen kommer frågan igen, varför sitter jag ensam på fällen? Varför kom du inte åter bara?

Din mjuka röst spökar i mitt minne. Din varma hand på mitt bröst, din klokhet, din trygghet och närhet, den glädje du gav.
En tår letar sig ner under mitt linne.

Ännu en tår, eller är det dagg?
Månen vittnar om sen midnattstimme. Somnar med handen under kinden. Sakta smekt av vinden.

Dagen gryr, jag känner mig lycklig och yr i främmande land.
Inte längre ensam, inga tankar som gnager. Min kropp är lätt och jag vet att jag är vacker.

Dag och natt på samma gång
Tusen solar och lysande måne,
ett ofantligt stjärnfång som omfamnar min nakna kropp slutar här min längtans sång.