Av allt det oskyldiga,
förflutna och glömda dagar,
finns något som inte lämnat än.

Allt blicken möter förändras.
För när löven faller och dör;
börjar blicken fylla ansikten med känslor.

Runtom mig dansar skuggorna,
silkesregn får världen att glimma och verka tidlös.
Jag längtar tillbaks till förr.

En ändlös följd och historia
Jag längtar efter det förflutna,
Kan jag inte bli inristad,
och få stanna där?