Men det var något så hopplöst vackert med hans sätt att röra sig på, som när han slängde med håret för att värka omärkbar, det förstörde mig - för om det var något han var så var det självgod. Han visste var han stod, vem han var & jag hatade det faktum att jag aldrig skulle kunna ändra på det. Men om jag någonsin skulle röra mig utanför min bubbla och försöka kontakta det onåbara - skulle bubblan då brista eller upprätthålla det den byggt upp genom åren? Kanske var det dags för att tära ner fasaden nu, det var ju något jag saknade men skulle det spela någon roll i framtiden, om jag tog risker nu eller senare i livet?