längs längans lystra
lyder förgängelsens fingrar
då Hon lirkande lockar
min lystra blick

utmed ljusets lugna lyktor
leds jag längs lust, liv och lycka
och dess förgänglighet

förutan farväl, finnes jag
långt bortom skymningens skepnad
i det fridfullt ljuva, då jag lägger an
i Himlahamn