det är minnen
som ligger i mörkerskiffer
oåtkomliga utan pannlampa och ögon att se med
som ibland blockerar tangenternas dans
det är fragment av mig som brister mellan fingrarna
som får orden att kracklera och upplösas i tanken
fragment en gång skapade under skalet
skurna i smärtan mot golvet, det uppätna och det unga i mina ögon
som dog och dog och dog
om igen
som är en del av den som är jag
i min försiktiga vandring i det nedskrivna
och det finns ingen andning i detta
ingen flotte att gunga på
inga getter som kan trösta
för i detta kan jag bara stå tyst mellan träden
just där stjärnorna söker sig ned för att klä dem i aftonskrud
och önska mig ord
med kinden mot barken
och pergamenten i mig
skyggt fladdrande
och hoppfullt väntande