Det är ingen som ojar sig över ett blött paraply. Blöta skor är däremot icke önskvärt, men ett blött paraply har fyllt sin funktion. Tyg som tyg skulle vi kunna tro, men nej. Ett paraply är ett paraply, en sko är en sko. Men vad tror vi om regnet som ivrigt smattrar mot plåttak, som villigt plaskar upp pölar och blöta fläckar, på kläder, i hår? Regnet har då också fyllt sin funktion men det verkar ingen ta någon notis om. Jag spänner upp mitt blöta paraply när jag kommer hem och låter det torka i badkaret. Allt är som det ska vara och utanför min lägenhet faller regnet i vredesmod. Älska mig, älska mig, älska mig, tycks det skallra mot mina fönsterrutor. Jag låter regnet vara, lämnar det åt sitt öde, vårdar mitt blöta paraply. Imorgon är det torrt igen och solen ska skina, men under natten lyssnar jag till det väsande vrålet där ute. Släpp in mig, älska mig, släpp in mig.