Redan medlem?
Logga in
|
när molnen tynger, hopas, mörknar runt omkring ens närhet...
stunder av misströst
när sorgen grävt sitt djupa hål skavt sig ner i köttets mitt när smärtan sugit fast sin snara runt inre känslonervens nav då vilar lyckan annorstädes ensam glåmig utanför
Fri vers
av
LindaBirgitta
Läst 203 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2014-10-13 22:29 
|
Nästa text
Föregående
LindaBirgitta |
