Det slår mig där jag står och gräver. Att egentligen kommer jag nog från en släkt av änder. Ducka och dyk liksom. Jag skrattar och fortsätter vrida linjer. Klarheten ömt hållen i hjärtat. Och då, i gryningen, i mullen,  kommer Edmund Spenser's ord och gör mig sällskap en stund. Jag läser dem högt, för träden och vinden och den flygande fiolen: For there is nothing lost, that may be found, if sought. 

Och det var länge sedan morgonen varit så vacker.