Pappan cyklar före
Hjälm på sexårshuvudet
Jag cyklar om, pappan vänder sig tvärt
”Titta inte bakåt pappa du kan ramla!”
Sonen kan det han lärt
”Men jag trodde det var du som kom och körde om”,
säger fadern med beundransröst
”Tänkte att kan DU köra så väldigt fort”

Varma leenden på den solstrålande cykelbanan

Jag, jag blir barn på nytt
Som om jag fått faderligt beröm. Det tar!
Kan knappt styra med allt lyckohormoneri inuti
Får nästan bromsa farten trots backens lutning
Sitter i psykopedagogikmagins medvind
Ertappad av den Positiva Förstärkningen

Jag som dagligen predikar detta hade inte förrän nu fullt insett hur mycket kraft det är i det goda ordet