Där bortom var vi en gång var, är och färdas emot ligger alla hundra pusselbitar på plats
Åtmimstone drömmer jag om det, att inte längre stirra i spegeln på en reflektion under konstruktion i ljuset av en allés skugga
Så
Många
År
Stundvis finner jag tid att se tillbaka och glömma den plats där jag nu sökt fristad
Inte längre dränkas av vikten i mina slitna jeansfickor, där jag bär medaljonger som bevis på att allt som har ett slut kan återspelas i än värre tappning
Jag ber nu att någon ska lyssna till de ord jag sagt, säger och en dag kommer gömma
Det här är den sista historien svartmålade lungor kan sjunga för dig
Stå bredvid mig så jag kan få fortsätta
Så
Många
Dagar
Eller bara lämna mitt avsked med hjärtat i hand
För när vi en dag fram emot där det inte längre spelar någon roll kan vi ropa ut vår krönika i natten
Det var så här livet blev.. Känn inte ånger över det