I år blir det inget besök i kyrkan
och inga tända ljus

livet begär städning
nu och här

en gåva till någon
som finns nära

tänder ett ljus på köksbordet
händerna kupade runt änglakoppen

         *

i det regntunga morgondiset
öppnas sakta locket
till den blå minnesasken

finner ett pärlande skratt
från ett barn som aldrig blev tre

                     *

en önskan att älskas fast jag var fel
bara i sången kunde vi mötas
i sorgebearbetningens skepnad
läste jag mitt brev du lyssnade
jag vill tro att vi ses                  *

en hand som stryker ett grånande hår
hos henne var jag aldrig fel
hon ler fast rösten är borta

                  *

lakrits-kolan i påsen
när han kom på besök
och hans envishet, aldrig hade han fel
fotografiet var förstås spegelvänt

                     *

doften av ladugård och värme
kärlek och snustorr humor
kaffe på fat och pump i köket
på sängkanten Gud som haver
barnen kär

                    *

cykelfärden bakom hans rygg
genom en levande tall allé
han blev sen en rullatormästare

                          *

 hon som instruerade min syster och mig
att sitta som fina damer gör
oj vad vi övade med skralt resultat
vi damp ner på stolen och fnissa i smyg

                        *

den första luftmadrassen
som var gul och röd
reklamtryck för Kellogs flingor
lotteriet var hans lindebarn

                     *

hans stolthet bakom ratten
i den stora svarta bilen
en sommardag när jag var fyra
och mötte hennes skrattande ekorrblick

                       *

 hans spännande berättelse
om båtfärden till ”Amerikat”
en morgon i kökssoffan
sen fick han en egen familj

                     *

den djupa vänskapen som befriade modet
värdigheten han visade
när han gick dit andra gått före
en grå novemberdag

*

du som skrev på en servett
den här boken måste ni läsa
den handlar om den Utmätta tiden
du visste att din tid var knapp

                                    *

du som var studiekamrat genom många år
från hjärtlungräddning
till högskolepoäng och uppsatsbryderi
sista kursdagen i maj var din stol tom

                     *

hon som brann för dem
som inte platsade i mallen
hittade vägar att nå

näsduken hon räckte mig
när min sorg var stor
gräset var som grönast
när hon lämnade oss

                             *

hon som vägrade skilja sig från mig
fylld av liv
men svår att förstå
tvära var kasten ibland

                 *
och hon som var magisk
när jag var barn
sprudlande av liv
en hårfrisörska
som gjorde människor vackra
sånt var magi för ett litet barn

               *

hon som fick oss att sjunga
på en trappa av sten
stämgaffeln fram toner som delas ut

hennes händer leder oss
på den smala gatan

bland vespor i mängd
samlas människor
för att lyssna på
svensk sommarmusik

ett ögonblick av magi

         *

bilden av kvinnan i tofflor
visande oss väg
genom bokskogens valv
visas på näthinnan

du finns inte längre här

           *

så vandrade vi förra året
genom en kyrkogård kantad av ljus

såg det stora korset

kullen med ljusen
under ett träd
människor står runt omkring

I Hoppets kapell
spelade orgeln en dalakoral

jag tänker att sorg
kan man känna
även för den som har svårt att leva sitt liv här

tänker på dig som lämnat
sen förra november

           *

minnet av mötet

det fysiska upphörandet
omöjliggör fortsatt kommunikation

orden som gavs av såningsmannen

föråtelse, överlåtelse, fokusbyte, lyssnandets kommunikation

röd, gul, grön zon

palsternacka

gromånen varierande

artist

väktare

idealist

forskare

på frågan varför
blev svaret
för en skärva av kärlek
annars vore du inte du

återstår, lyssnandet, minnet
förvaltandet, vandrandet

           *

så åker jag att städa
där det behövs

kanske tänder vi ljus
på ett bord i kvällen

och du väntar på mig
när jag återvänder hem

den röda filten ligger på soffan

jag stänger varligt locket
till den blå minnesasken

© Eva Langrath 1november 2014