drömde om yrsel och buss
"var rädd om dig, du kan bli bedragen"
ska härmed alltid ta mina drömmar
som en varning om framtiden

står förlamat stilla (kan inte annat)
känner det storma runt omkring
ser förödelsen som skapas
ger instruktioner om räddning
blundar och inväntar tystnaden

det var för bra för att vara sant...
dock fanns tanken där att
jo, jag är värd det, nu är det dags
karma!

kanske missbedömde jag mitt
karmakonto rejält

eller får jag se det som
en ödets påminnelse om
bumerangeffekten fast
inkarnerad...

jag vet inte, kan (vill inte) omöjligt förstå
fast egentligen självklart
påföljd av enkla lösningar
på alldeles för stora problem