Mina galna skrik är förlängda armar
Av din friska, sunda tystnad

Mina skrikbråk har armar som räcker
Åtta varv runt vintermånen

Min skrikgråt är varmare än den borde vara
När den landar mot din is

Skriken ska bara bort
Skrikens armar bara bakbindas
Så lugntystet kan få ro nån gå gång