Dagar spenderade i Massachusetts
påminner om träd
jag inte vill vara en del av.
Jag är rötterna
och varje fruset sandkorn
vimlar uti en storm
jag sökt skydd ifrån.

Bekantskaper är likt händer
nödvändiga.. inget mer
Ändå är vi skogen
där jag ber till maskinguden
att ingen ska kunna mitt namn

Pyromaner sover utan drömfångare.

Du och jag fabriken
där vi på löpande band
möter Mortimer
likt en gammal kärlek
och visst är det vackert
evigt
på något
avgränsat vis

Förbarmande minnen
av förbipasserande barnskratt
och torget på sommaren
tillsammans
med mitt smutsiga örngott
möter världen
med tändstickor i bröstfickan
och kol i munnen