hon tror hon är alternativ
där hon går i sina kängor
och röda tupperade hår
svart ångest kajal rinnande nedför ögonen
hon är dryg
och kräver uppmärksamhet hela tiden
skriker som ett bortskämt barn
svart musik är tufft
likaså att skära mönster i huden
blod är ju så vackert
åh vad alternativt
hennes läppar är som vissna blommor en kall höstdag
hon är patetiskt liten
fast hon försöker vara vuxen
där går hon igen vid kyrkogården
med vita rosor i sin famn
för det är så alternativt att hänga med gravarna
berätta hemlisar för andarna som vill höra
svår flicka som slösar bort sitt liv