En övertrött man  på en kolsvart kyrkogård. Det är en iskall klar november natt. Livet har slutat överraska honom för länge sen. Han stapplar sluddrande fram.  Det knastrar under hans trasiga skor. Familjegraven hans mål. Känner att han håller på att förlora förståndet. Orkar snart inte andas längre - letar i den becksvarta natten efter graven.

Lägga sig ovanpå den. Sedan långsamt och försiktigt ta sitt sista andetag. Söker  efter - FRID. Han vill inte ens längre  glida in  i den kärleksfullaste av  kvinnor. Då är det dags att gå. I natt skall han somna in för evigt. Dansa runt med änglar som tar honom upp till himlen som gnistrar - skimrar och blinkar. Just för honom denna kalla och klara natt. En sällsam resa. Han småler på vägen upp. Han är klar med sitt jordeliv. Hans sista tankar: "Nu mördar jag min frusna ensamhet och undkommer straffet."