Glödande cirrus, brinnande cumulus. Kylan som drar, spänner, trots himlen. Speglingen, ett kalejdoskop i havet. Att se in i elden förundrad över värmen. I ett öga. Lågorna reflekteras. Som att ögonfransarna skulle börja brinna i en blinkning. Man måste vara nära då. Hon stod så nära hon bara vågade, ända ute på den yttersta kanten. Hornhinna, glaskropp.
Hon hör dem ropa och lyfter blicken. Svarta siluetter som dockorna i en skuggteater. Vingarna bär förbi, därifrån.
Hon står kvar, balanserande. Rimfrosten spricker, går itu, med tunna, tunna krasande ljud.