Jag sitter där
med slutna ögon
tätt tryckt mot väggen
invid gränsen
där ljusets mjuka brytning tar sin ton
där dammkorns glimmer
är den sista muren
att hålla inom allt
bort från de bräckliga fönster
vilka gärna sliter med sig ut
det skuggfyllda, gastkramande
från förr