Är gammal som kommer till er nu.

Sliten så jag vet rakt inte vad
-minnet är som slut.
Och ändå minns jag precis er, som du var då jag såg dig då vi sågs.

Första gången inte minst.

Jag ung inte torr bak öronen och du så grann,
-en madam vågade jag skoja redan efter några gånger vi stött på varandra.

Fast det vet vi ju båda att det var med vilje var gång ju.

Jag ville bara dig bara dig Katarina.

Det vet du Katarina.

De sa vid handelsbon att inte ska han ta en som är så till åren.

Så fel de finge.

Inte ens de här mångna allenåren har jag ångrat en enaste gång.

Jag och vår Anna vi sitter och minns dig utan tal.
Det är så att minnena mints färdigt samma stund hos oss båda.
Då säger vi natt så går hon upp till sig.

Så kan ett år gå.

Och flera till det.

Så ses vi entligen snart rara min. Har längtat ögnena till tår, ja det tör jag säg.

Vi känner väl i gen varandra jag sliten och mera liten.

Till dess,

Er vän på Jorden.