Och han står över mig
skriker; skynda, bestäm dig! Gör någonting!
Nu kommer stormen
och jag förslavas
under den

Fönsterrutor skallrar
jag ligger på golvet och skriker
och du skär mig med sylvassa naglar
längs ryggraden

Rummet börjar fyllas upp med vatten
ytan klättrar upp för väggarna
jag flyter
kravlar runt bland tekoppar
och anteckningsblock i upplösningstillstånd

jag slår kullerbyttor och
plockar snäckor från havsbotten
fastän skalen egentligen bara är
soptunnan som tömts på silverklätt
godispapper

rummet är uppfyllt till taket
det finns inget andrum
i taket hänger en kristallkrona och glittrar
syrebristen gör mig inte rädd

jag föreställer mig att boksidorna
är fiskar med fenor i guld
jag föreställer mig att jag
är en av dem

och kanske förstår jag någonstans
att jag snart passerar den tunna linje
som håller dig vid liv

men i samma sund som tanken passerat
vet jag att det inte berör mig
stå där och vråla mig i ansiktet
dina ord har fått mig sluta känna.