Ur 

virveldimman
inkarnerades
din själ

ur gyllenmjuka skyn
mot fuktveka hyn

andades värme
smekning sång
i dina armars
ömma fång


Du
smekte lekte  

kärleksrubiner
små glimmande
amoriner

på min gungande
sotiga dy

så flammade solen upp

evigt ny

i glittrande
kärlekskaskader


Löste mörkrets hårda band
av gyttja sot sten o sand
intensivt baddades jag av
Universums tiara av ljus


Jag reste mig upp
ur år av förtvivlan
längtans bitterljuva bot
bröt ensamhetens smidda bojor

äntligen fick jag bygga en ny bro
till längtans droppstensgrotta
mitt strålande bo


Jag
började leva igen
när du
blev min vän

ur blomman föddes Livet
i pistillen växte embryot till den
himmelska kronbladsgömman


När du tog min hand
vi gick där genom vår
körsbärsträden blommade
ovan vildhallonsnår

vi skälvde i glänsande tårar
flöt på vaknätters bårar
i bäckar av förödda nätters lust
mot vattenfall av tröst


Vi började strax att flyga
med vita vingar
i solens guld o rosenbad

hand i hand
i bubblan utav ljus
höljt av lärkors brus

min älskade ljuva svala
låt oss segla dansa dala
i vårt glänsande röda
rosensken igen


Åh min ljuva vän
låt oss fladdra  
in i himmelen

genom vår tro
den som redan här
på Jorden bo

i mänsklighetens hägn
landa i vår Änglapaulun
full av kärlek värme dun


När vi sedan gungas
av mäktig orkan
över Havet Eviga flarn
mot fjärran strand

där fyren står i ständig
brand


I ett Evigt Förbund
som aldrig
tar slut

när timmen
tiden på jorden
är sen

behöver vi aldrig mer
gå allen

vi blommar på
Livets Eviga
gren


Med släkt, vänner
o allt av Kärlek
vi på Jorden mött

inget är nu längre dött
allt i själ är återfött

i flamman vi brinner

tillsammans
föder ständigt
nya Liv…

    ~*~





© Bo Himmelsbåge