Så många tysta farväl
som spolats upp på strand
ånyo och åter ånyo

Lika trötta och uppgivna
lika våta och överblivna

Så många upprivande avsked
i hjärtat bultande sanningen

Så många trängtande ögonblick
som bidats i din hamn
i tid och evig otid

Lika längtande och fromma
lika rädda och tomma

Så många ängsliga minnen
så desperat fruktande ensamheten

Var möts vi någonsin?
I våra rädslor, hopp och drömmar?
I evighet allena evig?

Där inte tidens rännilar svämmar igen vår blick
och där vårt onda
inte längre jagar

Säg, kan vi mötas där?