En dag älskar jag människan och vill rädda världen för att dagen efter fördöma hela mänskligheten som idioter och kompletta svin (Inkluderande mig själv) som förtjänar den oundvikliga domedagen. Jag förstår verkligen inte själv.

Vad gör ni med mig? Vad gör jag med mig själv? Förena er för revolution, för kärlek, för framtidstro, för den hållbara socialistiska och teknokratiska utopin!!! ...Eller vänta människan är oföränderlig och alla borde skjuta sig själva, jag hatar er även om jag endast mött ett förhållandevis extremt fåtal. Eller? Vad är det som pågår? Vad gör ni? Inuti mig rasar ett krig, varför är jag en gud och enväldig självgod/fördömande härskare på insidan endast? Vart är min omnipotens och mina gudomliga krafter? Jag kan ju rädda oss och leda oss på rätt väg, ändå gräver ni eran egen grav.

FÖRBANNAD

Hatälska din nästa, solidaritet är delvis att våga ställa krav och bli den progressiva, största nyttomoralens framtida människa som tillsammans med likasinnade leder oss på rätt väg.

Framåt kamrater!