Hjärnan är en förväntansmaskin, sa en hjärnforskare. Den är "programmerad" att skapa förväntningar. Och att de ska infrias. Om jag är van vid att alltid få applåder så skapar hjärnan förväntningar för att det ska bli så även nästa gång jag lägger upp en dikt. Hjärnan VILL att det som hände tidigare i liknande situationer ska hända igen, att vi ska få det vi fick den gången oavsett om det är bra eller dåligt. Alltså bygger hjärnan "verkligheten" för oss innan nånting egentligen har hänt. Om vi som barn fick mycket negativ kritik, då kommer vi förmodligen att förvänta oss att få det även idag. Såna mönster är svåra att bryta, men det går med träning. Hjärnan är plastisk, dvs formbar, det vet man idag. Ungefär som en degklump. Och nu till det jag vill komma fram till: förändring. För att vi ska kunna förändras till det bättre (nån som inte vill det?) krävs det att man tränar bort hjärnan att alltid förvänta sig samma resultat. På det sättet skapar vi inte en "verklighet" i förväg. I vissa fall kan det vara bra att ha förväntningar men oftast inte.
Så varför berättar jag det här? Ingen aning faktiskt. Kanske behövde jag skriva det så att jag själv ska skapa en förändring genom att
utmana hjärnan att inte förvänta sig att någon ska förstå det här.

men jag förväntar mig inte att inte förvänta mig nåt mer än bara.....förväntningar