Redan medlem?
Logga in
Ur hans ihopdragna strupe spys ett blåfruset grus upp emot himlen...
Till Skogen och Sjöarna.Ursinnigt vrids ratten i den silverfärgade bilen hit och dit i ett försök att åka av livet - in i ett annat tillstånd. Panikbromsar - dörren flyger upp. Som ett flygande brinnande bowlingklot rullar kroppen över gruset på parkeringsplatsen. HÄR! omfamnar himlen fötter. Molnen kring fotknölar visar på en uråldrig kunskap/stig. Allting ropar tyst/ömt:" Kom Kom - allting börjar och sluta här. Stilla dig - du är säker här i det gröna livets sfär." En häst rids förbi - själen gråter över förfluten tid. Vill inte minnas - bara finnas - tyst existera mot framtiden defilera - imget är längre svårt - inte för sent att ge upp - kämpar för sitt liv stenhårt - alternativet en plats - som väl känns igen - vill inte dit igen...
Prosa
av
Hans Christian
Läst 239 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2015-02-25 16:39 |
Nästa text
Föregående Hans Christian |