Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nedanstående har givetvis aldrig hänt…Nevertheless…Fingerade namn…och Sven heter jag som skriver iallafall - tror jag :o) Dedikerar denna mininovell till en Vänskap i Kullavik.


Summer of '72 (Ny publicering).

En perfekt sommardag '72. 17:00. Sol och vind på ett lekte med våra tonårskroppar: "Lite pingis kanske" sa Fredrik till mig. Visst svarde jag. Vi gick in till grannens hus. Familjen Svärd. Inga problem. Vi var ju som barn i det huset. Jag hade lekt där sedan jag var 8 år. Vi brukade spela där ofta. Vi ringde på och Ulla (mamma i familjen - samt min mors bästa vännina) öppnade. Visst sa hon - "ingen är hemma." Fredrik och jag var klasskamrater och han bodde i ett annat hus 200 meter bort. Han var en flickornas pojke/man. Såg så himla bra ut och var väldigt brådmogen. Mörkt lockigt hår och bruna ögon. Själv var jag blond med gröna ögon. Och var väl ganska söt jag oxå - tyckte jag själv iallafall :o) Fredrik hade många flickvänner och behandlade dem alla som engångsartiklar. Vilket ibland ledde till hårda ordväxlingar emellan oss.

När vi hade spelat i en halvtimme ungefär kom en av döttrarna in till oss. Hon hette Cecilia och var en bedövande vacker kvinna redan vid 15 års ålder. Blond med blåa ögon - bara så snyggt sminkad. Jag vågade knappt titta på henne så snygg var hon. Hon hade med sig sin bästa kompis - Elisabeth. Hon var 15 och hade kastanjebrunt hår och förunderligt vackra gröna ögon. Vågade knappt titta på henne heller... De gick fram till en stereo som stod i ena hörnet. Vad Cecilia satte på för slag musik kommer jag inte ihåg - detta hände ju INTE! för 43 år sedan. Sedan gick de tillbaka in i köket som låg intill pingisrummet.

Fredrik och jag gick efter några minuter. Vi satt alla fyra och drack saft och småpratade runt det stora vita köksbordet. Jag vet sedan ännu inte idag vad du sade - Fredrik. Men jag tackar dig! Han satt nämligen alldeles intill Cecilia och småviskade. Helt plötsligt reser hon upp och säger till Elisabeth:"Kom!" Sedan lämnade de huset och småfnittrandes. Fredrik gick in i pingisrummet och jag följde efter. Han berättade för mig att Cecilia och Elisabeth skulle åka ner till Avenyn och handla mellanöl. Jag blev helt förstummad. Att de överhuvudtaget ville umgås med oss. De gick ju i 9:an och vi bara i 8:an. Vi fortsatte att spela.

45 minuter senare:

Cecilia och Elisabeth kom tillbaka. Jag tittade efter några påsar med ölburkar - men nej - såg inga. Det var ju 18:års gräns för att få köpa mellanöl. Kanske de hade misslyckats? Men de såg ju så himla nöjda ut..."Okej häng med ett tag till kära läsare". De hade gömt ölen i rhododendronbuskarna utanför stora entrén. Det var ju ruskigt smart för nu hade pappan i huset(Nils) kommit hem. Nu gällde det. Ulla och Nils satt i köket och fikade. Vi fortsattade med pingisen.Då passade Cecilia och Elisabeth på att fullkomligt släpa upp två jättekassar med öl till andra våningen. Sedan kom de ner och hämtade oss. De såg så oskyldiga ut. Till pappasvärd och mammasvärd sa de bara:" Vi går upp på mitt rum och spelar lite spel". "Visst" svarade Ulla. Inget konstigt med det. Kom ihåg att vi sprungit och gått i varandras hus sedan vi var barn.

Vi gick in alla fyra i Cecilias rum - litet men väldigt sött. Med chockrosa tapeter. Dörren låstes och stereon sattes på. Jag trodde fanimej inte detta var sant. "Pssst" lät det när de första burkarna öppnades.

24 burkar senare:

Rummet bestod nu av fyra ingedienser: Östrogen - Testosteron - Feromoner samt alkohol. Och även fyra rejält berusade kroppar! Den lilla stereon spelade på - men konversationen klingade sakta av. Vi hade kommit till ett avgörande läge. Vad göra nu? DÅ! säger Cecilia:" Skall vi spela klädpoker? " Hon väntade inte på något svar utan plockade fram en kortlek. Först blev jag stum - mållös. Sedan började det koka i mig av kelenhet(ett lite snyggare ordval, men ni förstår vad jag menar?) Detta var ju inte sant!!! Tittade sedan lystet på Elisabeth. Snacka om kurvor. Fredrik var lite mer talför/handlingskraftig än jag och öppnade snabbt 4 burkar till. Som av en händelse hade han och Cecilia hamnat väldigt/oroväckande nära varandra. Nu är det så här att fyller man en testosteronstinn 14:årig kropp med en lagom mängd öl. Ja man upphör att vara en tänkande människa. Man blir en Hane - inställd på läge - "Att Para Sig". Det bara är så. Och har ni inte testat det - Gör Det!!! It's a hell of ride :o) Men ni måste vara tonåringar.

Nåväl - jag fick dåliga kort och snart hade jag bara kalsongerna kvar. Och i dem en liten krabat som bara växte och växte. Det var ju själva f-n - skulle jag bli helt naken först? Bäst att öppna en öl till...det hjälpte. De tre andra började få dåliga kort. Det var som om någon däruppe ville att detta spel skulle bli någorlunda rättvist.

En massa kläder senare:

Så åkte då Elisabeths BH av..väldigt långsamt. Nej! Jag fick ingen stroke - bara nästan. Jösses de såg ut som stora bakelser! När hennes svarta triangel sedan blottades. Ja - då hamnade jag i någon slags trance. Skulle ha varit skoj om man kunde backa tiden och sett in mina ögon just då . Men nu blev det helt plötsligt pinsamt tyst. Vi hade återigen i ett avgörande läge! Då hörde jag till min förvåning mig själv djärvt&smart säga:" Vi går in i Pelles rum och dansar." Han var Cecilias lillebror - hade ett större rum och en riktigt bra stereo. Även om det bara var 10 meter dit. Ja några kläder måste vi ju ha på oss. Så iklädd Fredriks byxor och Cecilias röda tröja spatserade jag före alla andra i hans rum. Satte mig framför stereon för att välja någon bra skiva. Återigen så låste Cecilia dörren. Musiken rockade igång. Fredrik började dansa tryckare med Cecilia. Detta stoppade jag med en gång. Här skulle det lidas och trånas först. Okej han gick med på det. Började dansa disco så gott han kunde. Hans bruna ögon brann över hela Cecilias kropp. Dessa fyra kroppar kokade nu av kelenhet! Så - dags nu. Gick fram till stereon och satte på en riktigt långsam låt.

Nu lade jag försiktigt och jävligt långsamt armarna runt Elisabeths midja. Hon doftade och smakade i kyssen - Hona/Kvinna!!!!!!!!!!!! - Jag och min nu ganska stora krabat - så stor han nu kunde bli - vibrerade av LIV/KELENHET!

Då! Bankade det på dörren! Vad i helvete? Vi hörde Pelle ropa utanför. Den som ändå kunde ha filmat - det som då hände. Det var underbart komiskt. Det fanns ju ingen logik alls. För Elisabeth och jag hoppade in Pelles garderob. Vad tänkte vi på ? Och så jävla trångt att min krabat signalerade till min hjärna - Allt! blod hit tack...Sedan sansade jag mig och hoppade ut ur garderoben. Hittade mina egna byxor och återigen Cecilias röda tröja. Hon tittade på oss andra. Var vi klara/någorlunda anständigt klädda ? Öppnade sedan dörren. Visst där stod Pelle - han tittade med stora ögon och öppen mun. Ingen av oss hade några strumpor på oss. Elisabeth såg kulig ut i Fredriks alldeles för stora tröja. Värre var att bakom Pelle stod Karin - en otroligt söt brunett.  Och dessutom min före detta flickvän. Hon såg helt chockad ut.

Vi var ju så berusade att vi struntade i dem och återvände till Cecilias rum. Dörren låstes. På med stereon - kläder slets freniskt av och vi dansade tryckare igen. Så långt allt väl. Fyra kroppar blev två. Nu är det så att när man dricker så mycket öl. Ja då behöver man ju lätta på trycket. Tyvärr. Cecilia låste dörren. Och Fredrik gick till toaletten. Hur fan han nu fixade det? Ni kvinnliga läsare måste förstå att det inte är lätt när göra det. Krabaten står ju i Givakt! så att säga :o) Nej jag tänker inte tala om hur vi män gör detta. Men bända ner krabaten - går inte! 

Efter en stund knackade det på dörren och jag gick för att öppna. Och håll i er nu. Utanför stod - ULLA! (Mamman i huset alltså). Det var ju käckt. Hon ögon vidgades och vandrade sedan sakta ner till min krabat - som artigt nog stod i full givakt! Jävla dig Pelle! - han hade tjallat till mamsen.

Sedan skrek hon:"Cecilia vad gör ni?" i falsett. Cecilia började gråta: "Mamma - vi spelar bara lite klädpoker." Och totalt helt jävla ologiskt sprang jag helt naken förbi Ulla till toaletten. Bankade på dörren. "Fredrik - Fredrik vi har blivit upptäckta!" Och helvete vilken fart han fick! Snabbare än ett blixtnedslag flög han naken in i Cecilias rum - fick tag på en tröja o byxor. Rusade ner för trappan ut igenom stora entrén och undkom Pappa Nils. Tack så jävla mycket Fredrik...För vad sen hände var att Nils kom upp i full fart till andra våningen. Hans blick var helt vansinnig/vild när han sparkade ner mig för trappan.

5 minuter senare:

Jag stod utanför köksdörren barfota i mina byxor och Cecilias röda tröja - igen. (Den tröjan hade förföljt mig hela kvällen???) Nåväl - bäst att gråta tänkte jag lite smart faktiskt: "Snälla ni - säg inget till Mamma och Pappa." Nils och Ulla blängde ilsket på mig. De sade inget bara smällde igen dörren. Jag slutade att gråta och gick leende hem. Det var ju tur att jag fått tag på rätt byxor med nycklarna i. Nu gällde det att smyga in försiktigt. Barfota med Cecilias lilla röda tröja på mig såg jag ju lite underlig ut. Kollade in igenom köksfönstret. Safe! Mamsen o Pappsen satt och kollade på TV.

Smög in i mitt rum och klädde av mig. Sedan på med morgonrocken - kurs mot badrummet. Tog en lång och mycket varm dusch. Enough? nu tänker ni kära läsare som orkat ända hit. Nej! nej! nej! Kelenheten brann fortfarande i mig även om krabaten gått o lagt sig. Tog på morgonrocken och gick emot mitt rum. Nu hade jag lite otur för jag mötte min Mamma på vägen:"Men Sven du luktar ju ÖL!" sade hon. Nej nej svarade jag snabbt. Dök in i mitt rum. Hittade en parfym och sprayade hej vilt.

Mamma gick sin väg med rynkad panna. Lite coolt klädde jag på mig. Cecilias röda tröja hade jag gömt i min byrå. Lade mig på sängen och filosoferade lite. Det var ju väldigt käckt att mina föräldrars bästa vänner nu sett mig som Gud skapade mig. Dessutom i fullt parningsläge! Men och nu log jag - vilka synintryck jag hade fått. Elisabeths fullmogna bakelser :o) Att det bara kunde finnas något så vackert. Sakta började "Kelenheten" ta över min tankeverksamhet. Så vad gör en normal 14:åring då?

Jag vandrade ut i den smeksamt varma sommarkvällen. Karins föräldrar var bortresta - det visste jag - så kanske? Gick hem till hennes hus(bara 50 meter). Ringde på. Och visst hon var hemma. Hon tittade på mig en stund. Släppte sedan in mig. "Big Mistake!" - Vi satte oss i TV-soffan och tittade på en film. Väldigt försiktigt så satte mig alldeles nära. Och givetvis lyckades jag förföra henne *Nu sitter jag här och skrattar* Nej inte all the way - bara nästan. Och när jag närmade mig hennes heligaste plats så ryggade hon tillbaka. Inga problem. Hade mycket tidigt i mitt liv fått lära mig att respektera dessa sköna/vackra blommor som ju kvinnor är.

" Nu vill jag gå och lägga mig" sade hon senare. Visst svarade jag. Hon följde mig till köksdörren. Där kramades vi länge. Riktiga kramar - ni vet. Med hela kroppen alltså. Gick småleende hem i den varma sommarnatten. Vinden var så skön - smekte mitt ansikte och lekte med mitt hår. Ungefär som om den ville säga något? Just a ordinary summers day of '72 :o)

Att möta Nils och Ulla som ofta åt middag hemma hos mina föräldrar var ju inte så kul. Men tror inte de någonsin sade något. Cecilia mötte jag redan nästa dag:"Sven inte ett ord till någon." Sade hon och såg väldigt arg ut. Visst svarade jag och såg hennes nakna kropp framför mig. Sedan lämnade jag över en plastpåse med den röda tröjan i.

 

Fredrik och jag spelade aldrig mer pingis i det huset....

                                                                 

                                                              * THE END *

 

 

 




Prosa (Novell) av Hans Christian
Läst 635 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-02-26 12:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hans Christian
Hans Christian