Som en tur i en gammal träeka
en vacker höstdag.
Vattnet är kav lugnt,
runt sjön höjer sig fjällen
med sina snöklädda toppar.
Kantade av löv- och barrträd,
alla färger bildar ett lapptäcke,
så makalöst vackert att
att man inte kan titta sig mätt.

Ekan puttrar fram med hjälp av
en gammal encylindrig tvåtaktare.
Gemytligt, förnöjsamt, rofyllt,
vackert så man tappar andan.
Det doftar till och med gott.
Hela scenen är som en tavla,
som man aldrig får nog av.

Man tar in omgivningen
med andakt,
önskar att ögonblicket kunde vara för evigt.
Inga toppar kanske,
men heller inga dalar.
I ögonblicket, i morgondagen,
under all vår medvetna tid.
Inte eld, inga fyrverkerier,
bara total och evig frid.