hur kan jag
sakna den jag aldrig mött

hur kan jag känna din beröring
dina kyssar på min panna

hur kan jag sakna
ord jag aldrig hört

eller rytmen
av dina andetag

hur kan det rymmas
så mycket tomrum
innanför bröstkorgen
att ingenting
kan få det att sluta eka

hur kan jag höra havet
på mils avstånd


jag är i upplösningstillstånd
och inte av ilska

jag är i upplösningstillstånd
på min väg
förvandlas till aska

låt mig föras med vinden
snurra runt bland träden
låt mig andas
sväva
vara


hur kan du vara
längre ifrån mig
än någon annan

när du känns så närvarande,
som vi var samma

hur kan du gömma dig
strax under min hud

när ditt ansikte
aldrig nått min näthinna

och hur kan jag älska
en projektion jag skapat
för att fylla ett omöblerat rum
så mycket att det inte finns
någon annan runtom?