ibland tror jag att
jag är smart

att jag kan tassa tyst
kring min inre borg
för att hindra den
från att rasera

att jag kan dansa kring
mina rädslor som att de
inte fanns, som att de
inte stack mig med järnspjut
rakt igenom bröstkorgen.

Ibland tror jag att
jag är smart

att jag upplevt ting
som lärt mig överlevnadstekniker
andövningar och bra lögnrepliker

att jag kan stoppa vartenda
känsla, minne och tanke
i en flyttkartong och stänga locket,
likt jag gjort med alla
små fula prydnadsfigurer
som jämt gett mig rysningar, ändå.

ibland tror jag saker.
ibland tror jag till och med att jag
vet saker.

men det gör jag inte.
alls.

ingenting vet jag nog,
egentligen.