Min kärlek var ett berg.
Ett vackert rundat, småländskt urberg.
Det stod stilla i världen, täckt av susande skogar och om våren rann smältvatten mjukt tillrande i vackra slingor efter dess sidor.

Där blev ett eller annat kalhygge.
Solen och stormarna gjorde det svårt för växtligheten att etablera sig igen.
Där blev fula bruna fläckar och smältvattnet tog med sig näringen i marken där det forsade fritt över dess sidor.

Man började spränga.
Ilskna röster ekade genom skogen.
Förbjöd tillträde till närområdet och pekade argt mot fjärran när man inte försvann fort nog. Snart var det bara en hög med grått grus kvar av den vackra bergknallen i skogen.
Det står "tillträde beivras" på skylten vid vägen och jag vänder sorgset vid bommen.

Min kärlek var ett berg.
Din ilska gjorde det till några små stenar i skon.
Med tårar i ögonen häller jag snart ut dem.