"Den dagliga sorgen" säger jag igen och hjärtat slår hårt av saknad.
Jag tänker på henne varje dag.
Lika ofta nu, som när hon fanns,
men jag behöver inte bekymra mig längre, men det gör jag.
Om hon var så olycklig att inget kunde hjälpa henne
Hon sade alltid "Om jag har ataxi hänger jag mig!"
Hon hade och hon gjorde.
Jag tänker ofta att hon var så smal, så jag undrar om hon kvävdes
eller lyckades dö på en gång.
Det är det enda jag har kvar att oroa mig för.

En gång mamma, alltid mamma. Inte ens döden skiljer oss åt.