Det är några dagar före jul och jag försöker igen.
Skriva.
Hela natten har jag legat vaken, tänkt och funderat,
Ältat.
Vridit och vänt på ord och fraser.

Sett hur jag sätter mig på stolen vid skrivbordet, 
sett att jag med lätthet formulerar mina tankar
och de blir till ord och fraser,

Jag såg aldrig att jag nästan inget ser,
att  bokstäverna far omkring osynkroniserat över tangentbordet
att jag har kramp i mina händer
och att jag skulle ramla av stolen.

Jag såg aldrig att trots vilja -
finns inget kvar.