I ett parallellt universum
lever vi livet sammansmälta
som vore vi svetsade vid varandra

Vi rör oss i takt med livets flöde
och våra pulsar speglar en
evig avmätt dans

Du bär en skugga vid din rygg
utan att veta att den är där
Den har följt dig genom livet och
nu följer den din avkomma
ingjuten genom moderkakan
där vi blandat våra gener

I ett parallellt universum
där lever vi livet sammansmälta
som hade gårdagen aldrig funnits
Men här, här lever jag ensam
med din skugga ständigt
vid min rygg

Den följer mig vart jag går
och jag är medveten
om dess verkan

En verkan jag tömmer
en droppe i taget
i det svarta hål som bildar
porten till vårt parallella
universum

Snart lämnar jag dig där
för att aldrig blicka tillbaka
då jag med lätta steg
går längs vägen framåt
utan skugga vid min rygg