I det ljusa rummet var jag med de andra
men i det mörka var jag ensam, spelande piano
En mäktig musik drevs fram
- en urtidssorg för vilken också tigern väjer
Ett ursinnigt regn skakar, knäcker det mest tålmodiga träd
ingen har vandrat här förr
Med stråkdrag dras ur jorden en enslig klarblå sång
den stumme har en blomma kvar men målar med andra färger det glömda
Så letar vinden, så skakar träden
och jag var förbunden med den sorgen som gräset med jorden