Utan skuggor börjar färden. En tvekande himmelsridå i gråblå voall och vågornas can-canspetsar. Brusande applåder sköljer stranden.  Högt ovanför hörs ljud som av längtan och sorg. Det är tranorna som sjunger sig hem. Lyfter en tanke av vemod och lycka. Äntligen är de här.

Som i ett trollslag öppnas då ridån. Stråkastarljuset kastar gyllene konfetti ut över dansarna, orkesterns crescendo, solistens spröda drill, når horistonten. Lärkan fyller hela sitt bröst med vår. 

Förundran över styrkan och kraften i det oåterkallerliga. Skuggorna tecknar och skriver, det är frihetens kalligrafi.