Som ett hagelgevär mot huvudet är jag explosioner i himmelen min sköna

Svävande över lekplatsers grus vi målade med fingerfärg och kärlsjukdomar

Mina vingar byggda av vårt kärlekslivs silvertejp lindad runtom kevlar och nikotin

Ledsamt nog har jag glömt hur du lärde mig att simma så många år för sent

Lyckligtvis är mitt kaffeberoende kvar så jag följer dig upp och bekänner mina fel varje morgon

Hör min osäkra och grumliga stämma och förlåt mig snälla eller lämna mig blodig som jag är

Känn min åldrande och makabra kropp och viska att du faktiskt kan se mer än mina sömmar

Jag vill inte älska dig för jag kommer aldrig vara den rätta för någon

men vem fan är det egentligen?