Redan medlem?
Logga in
AnitaGlädjen kan vara en tunn hinna, skör och skimrande. Som att man ser världen igenom den/ på andra sidan rör sig livet. Hennes hade brustit. Jag såg det. Hennes ögon och ryggen, som någon i bön. Febrilt rabblande i hopp om frälsning Fan, jag såg ju det. Men solen och våren/när allt kommer tillbaka. Hennes rock full med färgstänk och utemöblerna hon målade rosa. I natt var räddningstjänsten här. De fick vada ut i vattnet.
Prosa
av
Kozo
Läst 205 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2015-04-13 09:20
|
Nästa text
Föregående Kozo |