Klockan är 12:01.  Medikamenter av allehanda slag intagna. Inte död konstigt nog. Ni skall veta att jag gör mitt bästa för att inte bli 58...Här hemma är mitt rum samt arbetsrum skinande rent och välorganiserat - eller deras antonymer? Vandrar hasande ut i tvättstugan. Tar på mig det som ligger överst i tvättkorgen. Någon ren tvätt finns det ju ej. Vem f-n skulle orka med det? Tydligen har mitt tjänstefolk tagit permanent semester. Alla de sju.

En gång för 40 år sedan var jag ändå trots mycken sjukdom. Sprakande full av liv och musik och flickor/kvinnor mina stora intressen. Ganska lustigt - tror att jag alltid var kär - i minst en av det förtjusande könet. Hela j-vla tonårstiden. Det var inte lätt ibland besvarat ibland inte. Oj! vad jag saknar detta idag. Nu observerar jag bara förtrollad av skönhet hos alla kvinnor. Och min Testosteronhalt är väl numera noll %.

En dikt?

en bedövande trötthet

livet nu en låsande - hårdhet

saknar så dess mjukhet

allt som nu återstår är en låtsad ödmjukhet

för tröttkörd och ursinnig 

fruktansvärd kallsinnig

varför ej i allt - kärleksvansinnig

är jag nu för djupsinnig?

helt plötsligt har livet stannat 

jag ber nu till högre makter - vördsamt

jag till och med kryper inställsamt

snälla gör mitt liv mjukt och varmt

dödsångest har jag nu fått uppleva

det är något jag aldrig får genomleva

av mig blir det bara en slutkörd kvarleva

som röd aska slängd i en jordreva

så ännu en dag att passera

en del raka - andra förunderligt skeva

frågar du mig - vill jag leva?

för mätt på detta liv och vill ej fortleva

men detta jävla liv överraskar - fortfarande

och jag är som alltid ovetande

när gyllene stunder uppstår - roliga och rogivande

så jag stannar kvar - så länge det av omgivningen inte känns opassande ...