Här nedan följer en kort intervju gjord med mig. Redaktionen har valt att fokusera på mitt författarskap och den till synes magra utdelningen när det handlar om återkoppling på mitt skrivna ord. Vi lämnar över ord och bild... Förlåt, ord till redaktionen och mig själv.Varsågoda! <3 <3 <3

-Så hur känns det så här drygt tusen dagar in på ditt medlemskap? Är du nöjd?
-Jodå, nej men alltså jag hade ju räknat med en något trög inledning.

-Inledning? Men det har ju gått över tusen dagar?
-Skynda långsamt brukade alltid min far säga. Ingen anledning att ha bråttom. Livet är som ett maratonlopp. Festina Lente vet du.

-Jo, det är klart och så här i "inledningen" hur tänker du kring sajten? Kring poeter.se?
-Det är ju många duktiga poeter och skribenter på den här sajten, det är ju allmänt känt. The best of the best liksom. Eliten. Gräddan inom svensk poesi. Bland annat Tranströmer fick ju ligga i rätt många år innan det släppte för honom.

-Tranströmer?
-Ja, gamle Tompa. Vila i frid. Eller kanske man ska säga

vila i friden
den sista liljans skälvande
puder

-Puder?
-Ja. Vafan. Bättre än Luder. Eller? Nu blir jag tveksam här.

- Du ska nog hålla dig till puder.
-Mmmm... eller kanske "pudel"?

-Du menar som i "att göra en pudel"?
-Det vet jag ingenting om. Hur gör man en pudel? Gör inte pudlar sig själva? Liksom att två pudlar fixar en ny pudel?

-Jo, men det finns också ett uttryck som går "att göra en pudel". När man ber om ursäkt för någonting.
-Aha... (tänker) Nej. Jag har inget att be om ursäkt över. Jag har min skrivkarriär att tänka på. Fullt upp. Från morron till kväll. Skriva skriva skriva.

-Precis, och det är ju ursprunget till den här intervjun. Vi har ju redan fått en inblick i de applåder du fått. Eller rättare sagt den applåd du fått. Hur ser det ut på textfronten? Hur många har du publicerat?
-Det har ju blivit 802 texter faktiskt. "Det finns 40 sidor. Du står just nu på sidan 1."

-802 texter. Och en applåd.
-En applåd. Men som sagt, det är hårt därute. Djungelns lag. Varje gång jag publicerar någonting nytt blir det bara som en skärva insprängd mellan auktoriteter som Vårfiol och smörblomma skriver:

Kärlek i en gryningsmorgon

Ögon glittrade

Vi möttes i skymningen din hand mot min

så vacker öm

jag pirrade mig i hela magen

fjärilarna, kristallerna, rosorna

i kärleken vilade vi

som morgondagg

rosornas skare

itu men våra hjärtan

kunde aldrig få nog

vila i min ödesblomma

nu för evigt

håller vi handan

Jag gillar speciellt slutet där. "Håller vi handan". Väldigt vackert. Och Vålnadens

svart död

lungsot.

den urvridna knotbjörkens andetag

väsendets dystopi.

om återkomst

nedfall (det radio-aktiva)

-Radio-aktiva. Genialt alltså. Så det är klart att i sån tuff konkurrens står jag slätt. Jag försöker nå ut men vad kan jag göra? Och kontot som applåderade mig finns inte kvar längre. Det var nåt med nån katt. Var den röd? Jag kommer inte ihåg. Kanske hen slant på knappen bara, vad vet jag? Fina utställningsbilder var det. En gammal gård. Nån kossa.

-Ja, det är ju svårt att veta hur det går till när applåderna kommer. Det ska ju vara enkelt att applådera är tanken. Lite som att få likes på facebook.
-Facebook vet jag inget om. Men visst är det viktigt. Visst är det, all form av uppmuntran är bra. Keeps you going. Jag suger åt mig som en svamp. Bekräftelsebehovet vetdu. (ler)

-Det behovet känner vi alla till. Vad tänker du om det? Är det centralt för dig som författare?
-(skrattar) Eftersom jag är från Götet brukar jag säga att "b-kräftelsebehovet är aldri nånsin så stort som a-kräftelsebehovet!". Och det är där jag snarare lirar. A-kräftelsebehovet! (stort skratt)

-"A-kräftelsebehovet"? Är det nånting du vill utveckla?
-(skrattar) Nejnej, snarare inveckla. Det är min hemlighet. Det får vi ta vid annat tillfälle.(ler)

-(harklar sig) OK, vi går vidare. Brukar du läsa andra texter? Kommentera, applådera? Interagera?
-Tja, jag gör så gott jag kan. Men jag blir så missförstådd.

-Missförstådd? På vilket sätt?
-Jag vet inte, men det känns som om vad jag än skriver så lyckas jag inte. Om jag till exempel skriver "vilken skön känsla du förmedlar vännen. bokmärkes!" så tror folk att jag driver med dem. Och om jag skriver konstruktiv kritik som "det här var tamejfan den mest pekorala, patetiska skit jag läst sen jag fick en hundralapp för att högläsa utvalda kapitel från en Harlequin-bok för min mormor. hon satt inne på toa och grymtade medan jag satt utanför dörren och skrek. " så blir jag blockerad. Folk är så lättstötta.

-Tiden börjar gå mot sitt slut här, men vilket tips har du till en som kommer ny till poeter.se?
-Ge aldrig upp. Tro på dig själv och sikta mot stjärnorna. I den stenhårda konkurrensen lyckas bara de som verkligen tror på sig själva.

Carpe diem!