Om jag skulle kunna stanna en stund,
Kanske pusta ut och vila en sekund.
Låta kroppen få vara stilla,
Och bara njuta av att få finnas.

Va underbart de skulle va.

Men vad gör man med alla minnen?
Och ett sargat sinne?
Å tårar som aldrig tycks försvinna?

Tänk va fint de skulle va.

Om jag fick vara stilla,
Om jag kunde få vila,

Tänk om man kunde sova utan att plågas,
Tänk om man kunde få sitta utan att spricka.

Det är tur att jag aldrig vill sitta stilla.
Att jag kan dra mig ur de mörkaste av minne,
Och de tyngsta av tankar.

Men nu är det nog med gnäll,
Jag klarar mig ju varje kväll.

Men det är en kamp att hålla sig fokuserad.
Att ständigt va tvungen att distrahera.
För att inte säga distanserad.