...och jag förstår inte

vad det är som gör

att jag tycker att det

är helt okej och självklart

att jag alltid får vara mätt,

ren och ha ett överflöd av kläder

och prylar som jag inte behöver

hur jag kan tycka

att det är så självklart

att jag aldrig ska behöva oroa mig

för var jag ska sova säkert på nätterna 

jag oroar mig inte heller för

om jag eller mina kära ska bli

skjutna eller skadade av bomber

eller om vi ska bevittna

hur människor dör

av självmordsattacker

när vi är på väg

till jobbet

eller skolan

eller är i affären

för att handla mat

nej något sådant

har jag aldrig

behövt oroa

mig över...

mitt enda bekymmer är hur många resor

till solen som mina ynka sparpengar räcker till

och hur min ekonomi ser ut

jämfört med mina grannars

jag tycker också att det är tråkigt

att jag inte har råd

att följa senaste möbeltrenden

och min bil skulle absolut

behöva bytas ut till någon

nyare och lyxigare

fast jag förstår ju hur bra jag har det

och att vi alla

som nu

bor i Sverige

har haft tur

i ödets lotteri

men vi är ju förstås människor

vi precis som de

och inte är vi vaccinerade

mot krig eller fattigdom

vilket vår egen historia kan berätta

tänker jag, när mina ögon möter tiggerskans

men jag undrar just om jag skulle orka leva 

det liv hon lever

jag kan bara möta hennes ögon

med empati och respekt

mycket mer kan jag inte göra..