Så äntligen

skrider november

med sina svala behag

och flortunna klänning

åter fri över nejden

Lönnen skakar lättat

av sig sina sista löv

och sträcker ut i hela sin krona

för att kyssa henne välkommen

Men först vill hon

invänta dimfrosten

som ska få teckna henne fritt

i en drömkreation 

i vitaste vitt

Under lövhögen

sover sommaren

en rofylld sömn

Vinden viskar

de är snart tillbaka igen