Ett virus som har tagit sig in i mig,
övertagit kontrollen, nästan fullkomligt.

Hänsynslöst
och jag står upp, fastän jag handfallen inte står ut.

Känslomässigt överhettad,
svalnar inte fort nog.

Minnena kan ljumna och bytas ut
men kalla blir de aldrig.

Det finns ingen annan verklighet,
inget att återgå till.

Någon viskade i mitt öra, bad mig
att stanna kvar i nuet,

Nu finns inget annat
längre att tillgå.

Tillfrisknande
och jag skakar inombords.

Frossan, som kommer av att jag blir mig själv
alltmer lik.

Hoppas att det går fort över
och att jag svalnar

(för jag kan inte bränna mig igen).

Kan skydda mig ifrån kyla,
men inte ifrån hetta, nu när jag redan står naken.