Att vilja få men inte att inneha
är svårt.
Det är ungefär som att säga
\"jag vill ha ömhet ,men ge mej inte en kram\".
Man vill ha en relation, och när man träffat nån
så tycker man att personen man har träffat
hör av sig för mycket.
Man vill ha saker på sina villkor och
har svårt att ställa krav på sin omgivning.
Då känner man sig lätt kvävd.
\"Fattar han inte att jag har ett liv
även när jag inte träffar honom??\"
Man tycker den andre är desperat.
Är det så att olika förväntningar
krockar och det blir besvikna
resultat för kommunikationen
fungerar inte??
Skulle det inte vara bättre att mötas
öppet och inte ha så stora förväntningar
på varandra?
För de flesta vill ju leva i samvaro med andra.......