ibland känns det som om det är lika bra att ge upp
hoppet om
människan
fast sen ser man gnistor
sådana där riktiga
som
inte
bara
är
så
jävla
fulla
av sig själva
tänkte idag när jag grät hela vägen hem från jobbet att jag skiter i alla jävla drömmar och köper ett stort hus med många rum så jag kan knö in alla världens barn däri för att i alla fall kunna rädda några stackare som anses inte få plats i våra så kallade liv
för råd har jag ju
absolut
även om jag är ensam med ett gäng barn och jobba inom vården
faktiskt
fast vet inte
vet bara att något tar jag mig för snart
det gör jag ju alltid
lixom
bara så tacksam!!
för jag får se gnistan
känna den
leva den
älska den ibland
särskilt i stunder som världen är
i
detta
nu